Leaving the Factory

Filmen Leaving the Factory dokumenterar en lyktparad som genomfördes i slutet av januari. Genomförandet av paraden och filminspelningen utvecklades som en gestaltning av projektets frågor om det allmänna. Vad händer när en plats som vanligtvis är sluten tillfälligt öppnas, och när en större grupp människor rör sig genom rum som annars inte används?

Arbetet genomfördes som en serie av workshops i samarbete med de ideella föreningarna Makers Jönköping och Tabergådalens kulturhus, båda verksamma på bruket. Här tillverkade deltagarna lyktor och ljusobjekt. Studiecirkelformatet blev ett sätt att aktualisera folkrörelsernas historia på platsen och att kombinera folkbildning med prototypande där ljuset från lyktorna fungerade som ett verktyg för orientering och läsning av platsen. Lyktparaden kan också läsas som ett embryo till en ny folkrörelse i Norrahammar. En återkommande, lokalt förankrad form av självorganisering som varken är kommersiell eller partipolitisk, men som skapar gemensamma ritualer och mötesformer.

“I detta arbete argumenterar vi för en omprövning av hur postindustriella miljöer bör förvaltas och omvandlas i det tjugoförsta århundradet. Vårt arbete är ett försök att röra sig bort från de ibland tröga, hierarkiska strukturer som präglar svensk plan- och bygglagstiftning för att istället tillämpa en mer konstnärlig och undersökande metodik på stadsbyggandets allra tyngsta frågor. Det är en praktiknära forskning som bejakar osäkerhet, ofärdighet och det levande i den urbana väven.”

ur forskningsrapporten För allmänt bruk: Norrahammar (2026)

En viktig lärdom från arbetet har handlat om att inte bara förstå bruket i Norrahammar som en samling byggnader. Utan som en plats där materiella lager möter immateriella flöden och kollektiva minnen. Byggnadernas fysiska skick utgör en del, men här finns också andra lager av minnen, material och rörelser som i lika stor utsträckning utgör platsens minne och själ. Det är i dessa lager, i mellanrummet mellan arbete och fritid, mellan inre logik och yttre gränser, mellan historiska funktioner och nya behov som frågor tar form och där framtida möjligheter öppnas.

Platsen har formats av industrins förutsättningar och behov, men i lika stor utsträckning av människors förmåga till organisering och framväxten av folkrörelser. Dessa rörelser finns precis som brukets byggnader fortfarande kvar, men skulle kunna lyftas fram och synliggöras mer som en resurs i utvecklingen av platsen.

Att tillämpa konstnärlig metodik i stadsutveckling är inte att förvandla staden till en skulpturpark; det är att använda konstens förmåga till systematisk improvisation och kritisk granskning av stadens allra mest komplexa strukturer.

Genom att betrakta bruket i Norrahammar, från de toxiska bottensedimenten i Tabergsån till stålbalkarna i plåthallarna och de ideella krafterna i Folkröreslearkivet som ett sammanhängande, värdefullt råmaterial, skapas förutsättningarna för ett möjligt framtida Folkets Bruk. En plats som aldrig blir en färdig, avslutad produkt utan förblir ett kontinuerligt och pågående brukande på verkstadens golv. En plats som skapas och återskapas av de människor som lever och verkar där.

Projektet är ett samarbete mellan ArkDes och Jönköpings kommun, och utgör en fortsättning på ArkDes tidigare forskningsinriktning kring omvandling av bruksmiljöer.