Program
Observera att adressen för utställningen är Borgholms båtklubbs brygga. (c/o UNDANTAGET). Öppettider: 27/8 16 – 19, & 29/8 12 – 17. Övriga tider enligt överenskommelse. kontakt: Johanna Karlin 0730411397
WANDA
I Borgholms hamn ligger en Albin Nova från 1985. Segelbåten utgör utgångspunkten för Wanda, ett projekt inom Smålandstriennalen 2026. Utställningen tar sin början i en geografisk rörelse tvärs över Öland, från ett före detta småjordbruk på öns östra sida till hamnen i väster. Eftersom den östra kusten saknar naturliga hamnar blir båten en plats där dessa två landskap kan mötas. Båten bär på flera historier samtidigt. På den östra sidan av ön vittnar rester av flundrenät och en enkel träbåt om ett småskaligt husbehovsfiske, där havet var en förutsättning för försörjning när jorden inte räckte till. Albin Novan tillhör en annan båtkultur. Under 1970- och 80-talet blev segelbåten en symbol för folkhemmets växande fritid och framtidstro. Plastens genombrott inom båtbyggandet gjorde det möjligt att bygga båtar i större skala och till en lägre kostnad. Runt båtklubbar och föreningar växte en kultur fram präglad av ideellt arbete och gemenskap. Albin Novan byggdes som ett bekvämt hem i miniatyr, ett skyddat rum avsett att lämna land. I båten förenas längtan efter trygghet med drömmen om att ge sig ut i det okända.
På ruffens bord vaggas en metallskulptur av Emelie Carlén fram och tillbaka i takt med båtens gung. På väggen snurrar två metallkedjor med hjärthalvor i varsin ända runt i en oändlig loop. I förens hytt breder en metallskulptur ut sig på madrassen likt ett ankare.
I båtens skåp och förvaringsutrymmen finner vi Carl-Oskar Jonssons teckningar. De blir synliga först när besökaren öppnar skjutluckor och lådor. Teckningarna fungerar som dolda ledtrådar i en pågående undersökning, där misstankar och små förskjutningar gör att det vardagliga börjar framstå som betydelsefullt.
Johanna Karlins objekt är placerat på båtens navigationsbord, en plats vars ursprungliga funktion i stort sett försvunnit i och med den digitala navigeringen. Verket rör sig mellan möbel, redskap och skulptur. Genom kontrasten mellan fernissade och obehandlade ytor riktas uppmärksamheten mot plywoodens materialitet och de spår som bearbetning och användning lämnar efter sig. Ruffens begränsade utrymme gör besökaren till en aktiv del av utställningen. För att ta del av verken måste kroppen anpassa sig efter båtens trånga passager, skrymslen och vrår. Man böjer sig, sätter sig, öppnar luckor och rör sig försiktigt mellan britsar och bord. Från sittplatsen nås endast vissa av verken, vilket innebär att ingen enskild position ger tillgång till hela utställningen. Vilken tur att vi inte är ute till havs …
Wanda handlar ytterst om hur platser bär på minnen. I den lilla segelbåtens slutna rum möts olika berättelser om arbete och fritid, om jord och hav, om framtidstro och förlust. Samtidigt uppstår en känsla av att något har hänt, eller håller på att avslöjas. Som i en sommardeckare blir vardagliga detaljer möjliga ledtrådar och båten en plats där olika berättelser långsamt börjar ta form. Som om båten en gång lämnade hamnen på 1980-talet för att nu återvända till en annan tid.
